Mad Men

Mad Men är tillbaka för en halvsäsong. Och jag är fortfarande lite sur för att AMC envisas med att alienera trogna tittare med att dra ut avslutet ett år längre än nödvändigt. Anledningen varför Breaking Bad fick en peak i tittarsiffror under sista halvsäsongen är för att det snart var slut, inte för att de delat upp serien. Men nog om detta. Mad Men är, som jag sagt några gånger förut, inte den typ av serie som jag generellt älskar. Den handlar lite för mycket om vardagens ennui, och jag gillar  mer handlingsbaserade serier med högre insatser. Men Mad Men är dock en så satans välgjord serie att jag inte riktigt kan göra annat än att älska den. Säsongsöppnaren hade nog en storyline för mycket, och blev därigenom lite stressad, men var som alltid ett utmärkt avsnitt tv. Början på slutet är bättre än inget, trots allt.

Kill Your Darlings

Kill Your Darlings är en rätt menlös film. När filmer handlar om beat-generationen klingar det sällan rätt för mig, då jag ofta ser självupptagna pojkar med rationaliseringar till att vara rövhål, snarare än några litterära revolutionärer. Att filmen sedan ramlar in i ganska klassiska kriminalfilmstråkigheter hjälper den inte riktigt heller. Det finns visserligen en intressant subplot om besatthet, men den är begravd under för mycket annat, och genomförs fel. Rollprestationerna är dock mycket bra. Dane DeHaan börjar bli lite av en personlig favorit, och Ben Foster har varit asgrym sedan Six Feet Under. Om man kan stänga av hjärnan och bara se filmen för skådespelarinsatserna är den helt okej, men annars är det nog bäst att undvika.

Justified

Justified har haft en av sina svagare säsonger i år. Det har dock funnits perioder då den haft djupare bottnar, exempelvis avsnitten just efter piloten, före serien lyckats etablera sin serialitet. Problemet med i år var att de visste vilka konflikter de ville spara till nästa års avslutningssäsong, och dödade mest bara tid fram till dess. Men den femte säsongen har fortfarande en klockren dialog och en del intressanta karaktärer. Synd bara att säsongens antagonister inte egentligen var delaktiga nått av det. Men jag gillar hur schackbrädet är uppställt till nästa år, då serien förhoppningsvis tar de konflikter de sparat.

Game of Thrones

Åh, vad jag älskar mitt Game of Thrones! Och även om det första avsnittet kanske inte satte eld på världen så fick vi fortfarande den där långa, fantastiska sista scenen. Den andra stora saken i avsnittet är ett skådespelarbyte. Egentligen är jag principiellt emot recasting av roller men jag måste säga att den nya Daario är överlägsen fotomodellen de hade förra säsongen. Michael Huisman kan ju faktiskt agera, istället för att bara uttala alla repliker med ett flin. Annars puttrade det liksom mest på och jag fick trivas att vara tillbaka i Westeros. Nio avsnitt till! Pepp!

Silicon Valley

Silicon Valley har potential, det måste jag säga. Det finns några riktigt roliga skämt i pilotavsnittet och jag gillar storyn, även om jag kanske inte förstår allt teknobabbel. Men att jämföra Silicon Valley med Mike Judge tidigare film Office Space är än så länge lite tidigt. Det var dock ett tag sedan jag såg ett renodlat komedipilot och var så här på för ett andra avsnitt. Sen får vi se hur det håller i längden. Det kan ju liksom ramla sönder när som helst. Men mer Martin Starr nästa gång, tack!