theme
Masters of Sex

Masters of Sex har avslutat sin andra säsong. Och den var långt ifrån lika klockren som seriens första. Den centrala relationen fortsätter att vara otroligt intressant, och Lizzie Caplan och Michael Sheen är superba i sina roller. Problemet finns i de andra karaktärerna, som verkar mest ha storylines för att ha någonting att göra, snarare än att de faktiskt tillför någonting. Jag menar; när var det senast som Dr. Langham fyllde någon funktion för handlingen? Samtidigt så tvingade serien också skriva ut de två kanske bästa bikaraktärerna i Barton och Margaret Scully, för att skådespelarna inte längre är tillgängliga. Visst, jag gillade allting kring Dr. DePaul, och Lester och Betty hade helt skapliga år de också. Masters of Sex är fortfarande en bra serie. Men man vill ju att serier ska växa efter sin första säsong, inte stagnera.

You’re the Worst

Jag har plöjt igenom första säsongen av You’re the Worst under helgen. Och jag gillar detta starkt. Serien gör de omöjliga i att tilltala både min amoraliska sida och den hopplösa romantikern i mig. Det är en otrolig bedrift, faktiskt. Jag gillar de flesta av skådespelarna, men Kether Donohue är den som skiner starkast. Hon tar den typiska kompis-rollen till en helt ny nivå. Det enda negativa jag kan säga är att det tog några avsnitt för mig för att komma in i serien. Tror detta är en kombination av att man måste lära sig universumet, men också att författarna hittade karaktärerna bättre efter några avsnitt. Åh, grymt att ha en ny komediserie!

image

Begin Again

Begin Again är nog en av de ojämnaste filmerna jag sett. Filmen liksom hoppar mellan att vara svinbra, och att vara typ sämst i varannan scen. Mark Ruffalo och Keira Knightly gör bra prestationer och har en intressant kemi med varandra. Jag ogillade dock att filmen hela tiden lekte med att det skulle finnas någon romantisk subtext mellan dem. När det är 18 års åldersskillnad mellan skådespelarna är romantisk subtext mest creepy, kära Hollywood. Det värsta med filmen är dock relaterat till stuncastingen av Adam Levine och Cee Lo Green. Begin Again existerar i ett universum där låtar som karaktärerna tycker är bra, faktiskt är bra. Detta är en ovanlighet, då regissörer inte alltid har ett klockrent öra för musik. Undantaget till detta är då just Levine och Green. Det är som att regissören har ignorerat resten av filmens mycket speciella känsla och estetik för att få in stora namn. Att Adam Levine sedan axlar en viktig roll och fullkomligt saknar karisman för den gör inte saken bättre. Men filmen är trots detta fylld med vackert naiva och underbart tragikomiska scener. Det är fascinerande att hitta en film som är så bra men samtidigt så dålig.

image

The Giant Mechanical Man

The Giant Mechanical Man lyckas med en sak, och det är att beskriva hur avskyvärda människor kan vara. Bikaraktärerna i filmen är en perfekt kombination av självupptagna och fördömande, och jag hatar dem med en passion, precis som det är menat. Problemet är att protagonisterna är ointressanta, förutom just i opposition till detta. Och ganska snabbt blir jag sur på dem för att de låter andra trampa över dem. Resten av filmen är rätt typisk, med en krystad oigenkänning, samt okej kemi mellan Jenna Fischer och Chris Messina. En medelmåttig romantisk indie-komedi, allt som allt.

image

Still Life

Still Life är en intressant film om ensamhet, döden, och hur effektivitet kan vara motsatsen till ett väl utfört jobb. Eddie Marsan är helt fantastisk i huvudrollen, och jag gillar den mörka, väldigt brittiska, humorn i filmen. Det är också härligt otypiskt att handlingen är baserad kring en rätt oförsvarbar mans minne. Och slutet gjorde mig faktiskt lite tårögd, måste jag erkänna. Still Life kommer helt klart vara på min lista för årets bästa filmer. Kanske inte i de allra högsta placeringarna, men ändå.

image

Upside Down

Upside Down är skapligt intressant på en visuell nivå. Jag gillar de skruvade miljöerna som endast kan komma från någons absolut underligaste drömmar. Vi kan dock säga att ingen inblandad i denna film har något begrepp om hur fysik fungerar. Men det är väl okej då vi är i någon form av fantasyvärld. Det som inte är okej är hur dålig Upside Down är. Den centrala romansen som ska hålla ihop allting är grymt trist, och allting känns bara skrämmande gjort och trött. Kirsten Dunst och Jim Sturgess verkar inte ens försöka. Genusmässigt är filmen också ytterst tvivelaktig. Om man är kapabel till att ignorera alla karaktärsaspekter och handling av en film, och bara se miljöer, så kan den kanske funka. Fast jag tror en kort googling på screencaps ger mer stimulans oavsett.

image

The Leftovers

The Leftovers är en otroligt mörk serie. Alla karaktärerna är fullständiga vrak, verkligen. Och om någon inte klarar det är helt klart en smaksak. Enligt mig är det en bra serie. Kanske också den bästa nya jag sett i år, då endast True Detective kommer i närheten. En kritik jag dock inte förstår är de som påstår att The Guilty Remnant inte är trovärdiga. Har de inte sett vilken konstig skit som människor tror på där ute? Men nog om det. Se The Leftovers, kära människor! Det är ibland på gränsen till en fysisk reaktion.