theme
Upside Down

Upside Down är skapligt intressant på en visuell nivå. Jag gillar de skruvade miljöerna som endast kan komma från någons absolut underligaste drömmar. Vi kan dock säga att ingen inblandad i denna film har något begrepp om hur fysik fungerar. Men det är väl okej då vi i någon form av fantasyvärld. Det som inte är okej är hur dålig Upside Down är. Den centrala romansen som ska hålla ihop allting är grymt trist, och allting känns bara skrämmande gjort och trött. Kirsten Dunst och Jim Sturgess verkar inte ens försöka. Genusmässigt är den också ytterst tvivelaktig. Om man är kapabel till att ignorera alla karaktärsaspekter och handling av en film, och bara se miljöer, så kan den kanske funka. Fast jag tror en kort googling på screencaps ger mer stimulans oavsett.

The Leftovers

The Leftovers är en otroligt mörk serie. Alla karaktärerna är fullständiga vrak, verkligen. Och om någon inte klarar det är helt klart en smaksak. Enligt mig är det en bra serie. Kanske också den bästa nya jag sett i år, då endast True Detective kommer i närheten. En kritik jag dock inte förstår är de som påstår att The Guilty Remnant inte är trovärdiga. Har de inte sett vilken konstig skit som människor tror på där ute? Men nog om det. Se The Leftovers, kära människor! Det är ibland på gränsen till en fysisk reaktion.

Perfect Sense

Perfect Sense har en premiss jag brukar gilla, med en kärlekshistoria under apokalyptiska förhållanden. De har också hittat en rätt unik katastrof, i att människors sinnesuppfattning försvinner. Det känns intressantare än de tre-fyra katalysatorerna som brukar komma i genren. Jag finner dock inte karaktärerna sådär jätteintressanta. Eva Green och Ewan McGregor gör så gott de kan, men de känns aldrig riktigt genuint levande, och jag bryr mig inte överdrivet. Perfect Sense är en skaplig film, men ingenting någon egentligen måste se. Men om man har en trist måndag är det bara att hugga in.

image

The Cosmopolitans

Jag har sett ett bra pilotavsnitt. The Cosmopolitans är intressant på många olika nivåer. Först och främst så existerar serien i en intressant värld, bland inflyttade amerikaner i Paris. Jag gillar också att karaktärerna är den fantastiska kombinationen av intellektuella och småpatetiska. För det tredje är Adam Brody äntligen tillbaka i en episodisk serie. Eller ja, det är ju inte ännu klart om eller hur The Cosmopolitans kommer få fler avsnitt. Men om inte så finns det i alla fall ett trevligt halvtimmesavsnitt där ute. Och ibland får helt enkelt det vara nog.

Tyrant

Jag uppskattar faktiskt Tyrant. Visst, serien skulle vara sjukt mycket intressantare om den var mer politisk, snarare än “Dallas i mellanöstern” som några tv-kritiker finurligt beskrev den. Men jag gillade särskilt slutet av säsongen, och hur de inte sparade på en storyline som jag trodde vi skulle få först typ säsong fyra. Tyrant är egentligen inte mer än en skaplig serie, med potential för mer. Och om detta potentialitet är bortslösat får vi se i den fortfarande möjliga säsong två. Vi är helt enkelt vid det vägskälet i den här berättelsen. Vågar Tyrant göra en Game of Thrones eller undviker den konsekvenserna handlingen kräver?

After the Dark

Jag gillar huvudpremissen av After the Dark. Moraliska diskussioner och abstrakta scenarion är liksom saker jag lever för, och jag tror helt klart det går att skapa en film som dramatiserar sådant. Problemet med After the Dark är att alla karaktärer är typ dumma i huvudet. Alla studenter i workshopen tar det liksom personligt när de blir exkluderade på grund av egenskaper som de tilldelats av en lärare. Jag kan inte ens beskriva hur hjärnskadat det är. De är ju filosofistudenter!  Är de inte kapabla till något abstrakt tänkande? Hela filmen är liksom besatt av dessa banala och irriterande karaktärer, när den egentligen borde tala om moral och vad vi som samhälle värdesätter. Det hjälper självklart inte att skådespelarna generellt är asdåliga. Åh, jag hatar när skapliga premisser förstörs av inkompetens. Se inte!